Ljus silas genom glipor i väggarna i en gammal lada, ombyggd till utställningsrum. Vinden letar sig in, liksom fukten.
De två verken består av rad efter rad med halmpellets, vilande sida vid sida på
lister av furu. Strax under det lugn som råder i rummet spelar en oro, en funktion av materialens inneboende rörelser. Listerna skevar, sviktar under pelletsens tyngd; pelletsen glider omärkligt längs det bågnande träet, pressas allt hårdare mot varann. Efter hand blir trycket för stort, och pelletsen faller i golvet, någon enstaka här, en handfull där.
Betraktarens möte med verket koreograferas av lockelsen att gå nära intill, parad med förnimmelsen av att minsta oförsiktighet kan utlösa någon av konstruktionens inbygda spänningar. Varje rörelse flätas samman med verk och rum i ett stilla pågående, som gör tidens närvaro påtaglig.

Foto Annika Vilhelmson/Lovisa Ivenholt