En sammanhängande, horisontellt placerad färgvåd löper längs rummets väggar, beskriver en bestämd bana som på en gång binder samman och bryter upp rummet där den oresonligt skär av siktlinjer och passager. Så i ett tvärt kast ändras förutsättningarna, våden böjer av in i rummet, vänder sig in mot sig själv, om sig själv; vrider sig ut och in innan den vänder tillbaka utefter väggen. Men ordningen är bruten, snart kastas riktningen om vid ännu en vändpunkt. Sedan upphör allt, lika plötsligt som det började.